2010-10-03
16:06:04
16:06:04
Orden har ingen betydelse i det som älskade så högt....
Jag har skrivit på ett & samma inlägg i timmar..
Försöker normalisera våran vardag...frukost,morgonbestyr,busiga barn,barn som bråkar med varandra,sära på dom,reda ut...lunch,blöjbyten,solig höstpromenad...Kylan liknar den kylan som känns i bröstet...
Den sorg som river med ny lamslagande kraft...Att själen kan göra så ont..
Försöker ventilera här...Blottar mitt inre & dess smärta...
Jag kastas tillbaka två år i tiden igen...Det gör lika ont...
Man undrar vad som är meningen med detta,vad ska detta göra för gott?
Försöker intala att detta skedde på bästa sätt...
Men finns det något bra sätt att förlora någon på?Finns det en bra tid att gå bort?
I min värld finns det ingen mening & heller ingen bra tid...
Man kan aldrig någonsin vara beredd....Smärtan,sorgen,tomheten slår med full kraft...
I detta fall sörjer jag denna helt underbara fina männsikan med ett hjärta av guld...
Hans absoluta hälft som lämnades kvar...Efter 60 år tillsammans...Ett helt liv fyllt med kärlek,lycka...
Att den fina underbara människan hädanefter kommer få vakna varje morgonen & än en gång minnas..att hennes själsfrände inte längre finns....
Jag kan inte föreställa mig smärtan,bara förnimma den....
Det går att ta på tomheten i rummet,i luften....Energierna utstrålar ledsamhet & sorg...
Det gör ont att se de som står mig närmast,de som jag älskar så högt vara så ledsna & inget kunna göra för att lätta deras sorgsna hjärtan..torka tårar,hålla nära...
Men den där smärtan som jag alltför väl vet hur ont den gör...
Den kan ingen annan bära..även om jag verkligen skulle önska att jag kunde bära den åt den...
<Igår kväll satte vi fina kortet på tre generationer i en ram & tände ljus....
Vackert,men så ont...
Bara för att visa....Att vi aldrig glömmer....
Fina fina du <3
Försöker normalisera våran vardag...frukost,morgonbestyr,busiga barn,barn som bråkar med varandra,sära på dom,reda ut...lunch,blöjbyten,solig höstpromenad...Kylan liknar den kylan som känns i bröstet...
Den sorg som river med ny lamslagande kraft...Att själen kan göra så ont..
Försöker ventilera här...Blottar mitt inre & dess smärta...
Jag kastas tillbaka två år i tiden igen...Det gör lika ont...
Man undrar vad som är meningen med detta,vad ska detta göra för gott?
Försöker intala att detta skedde på bästa sätt...
Men finns det något bra sätt att förlora någon på?Finns det en bra tid att gå bort?
I min värld finns det ingen mening & heller ingen bra tid...
Man kan aldrig någonsin vara beredd....Smärtan,sorgen,tomheten slår med full kraft...
I detta fall sörjer jag denna helt underbara fina männsikan med ett hjärta av guld...
Hans absoluta hälft som lämnades kvar...Efter 60 år tillsammans...Ett helt liv fyllt med kärlek,lycka...
Att den fina underbara människan hädanefter kommer få vakna varje morgonen & än en gång minnas..att hennes själsfrände inte längre finns....
Jag kan inte föreställa mig smärtan,bara förnimma den....
Det går att ta på tomheten i rummet,i luften....Energierna utstrålar ledsamhet & sorg...
Det gör ont att se de som står mig närmast,de som jag älskar så högt vara så ledsna & inget kunna göra för att lätta deras sorgsna hjärtan..torka tårar,hålla nära...
Men den där smärtan som jag alltför väl vet hur ont den gör...
Den kan ingen annan bära..även om jag verkligen skulle önska att jag kunde bära den åt den...
<Igår kväll satte vi fina kortet på tre generationer i en ram & tände ljus....
Vackert,men så ont...
Bara för att visa....Att vi aldrig glömmer....
Fina fina du <3
