Jag hade haft oregelbundna värkar sedan fredagen,och det tärde på en redan trött och sliten mamma ;-)

Så på söndagen åkte vi in för en koll.

Öppen 2 cm och ja en del värkar.Doktorn var inte vid det här tillfället nöjd med Isac's hjärtljud så vi fick direktiv om att komma in igen på kvällen för ny kurva. Vid undersökningen gjordes en hinnsvepning.

Sagt och gjort. Vi åkte hem.

Gjorde middag,bäddade rent,städade och förberedde morgondagen för barnen.

 

Farmor tog barnen och vi åkte in.

Inne på FL gjordes ny undersökning och kurva.

Kurvan var bra men inget hade i övrigt hänt. De konstaterades mest att vi hade en väldigt busig bebis som inte alls ville registreras.

Jag fick en "sovdos" och så fick vi åka hem.

Hade ändå hela tiden onda med väldigt oregelbundna värkar.

 

A valde att stanna hemma på måndagen då jag fortfarande hade värkar. Och efter att barnen lämnats ringde vi in igen pga värkar och att jag kände att det fick vara nog nu.

Vi fick komma in och vid ny undersökning var jag öppen 4 cm :))) Äntligen tänkte vi och de beslöts att vi fick stanna kvar och att dom tänkte hjälpa oss på traven.

Först gjordes en ny hinnsvepning och beslutet att hi skulle ta en promenad och äta lunch innan dom skulle ta mitt vatten.

Beslutet togs dels pga mitt tidigare snitt,då det finns större risker vid en förlossning.

 

Jag & A promenerade ner till Hagaparken och åt lunch på Stallmästargården,jag åt ljuvligt god fisk:) Med tätare värkar....en mycket märklig känsla...Sitta och äta lunch med vetskapen att vi sedan skulle föda barn.

 

Tillbaka på förlossningen fick vi vårt rum och jag fick byta om.

De sattes nål och gjordeundersökning igen,inget hade hänt eller snarare 5 cm än 4.

Vår BM Cissi gjorde klart för att ta mitt vatten ich kallade in lite hjälp. En BM fick trycka på magen medans hon tog hål på hinnorna.

Och oj vad vatten det kom!!

När hon då kände efter,så kände hon Isac 's navelsträng långt fram men då var det ingen fara utan hon satte en skalp elektrod på hans huvud för att kunna ha ordentlig koll utifall att.

Vid de två efterföljande värkarna sjönk hans hjärtljud men hämtade sig fort men vid dom två nästa sjönk dom väldigt väldigt lågt och när hon känner efter så  har navelsträngen fallit fram.

 

Cissi ber A att larma/trycka på knappen.

Då blev det väldigt väldigt bråttom. Nån minut? Halv minut efter att A tryckt på knappen fylls rummet med folk. Vår Bm sitter i sängen med sin hand i mig som håller upp Isac 's huvud och detta är även de som håller honom vid liv.

Vi får bara höra.bebisen måste ut och nu är det bråttom ( Cissi hade informerat oss om vad som kunde hända om navelsträngen föll fram när hon kände den vid hans nacke/bakhuvud)

Saker kastades bort och jag fick snabbt ställa mig på alla fyra och sedan tillbaka på sidan.

För att hon skulle nå huvudet bättre.

Sedan sprang dom,man hinner knappt tänka...Jag fick ur mig " jag älskar dig " till A och sedan bara upprepa " få inte panik,få inte panik"

 

På operation fick jag något att dricka i farten,dom kastade mig bokstavligen över till OP bordet och sedan bara " söv henne döv henne" och ngn som viskade i mitt öra " allt kommer gå bra..." Sedan sov jag...

 

Vaknade upp med den värsta smärtan jag någonsin upplevt....Vet inte om jag skrek eller grät men jag sa skjut mig eller söv mig igen.

De gjorde dom inte däremot fick jag en massa smärtlindrande ;)

De dröjde innan A & Isac fick komma till mig pga min smärta men sedan fick jag äntligen träffa min bebis och man <3

 

Isac hade varit ute på 2 min från att dom sövde mig,och mådde bra när han kom ut... Tack vare världens bästa BM som räddade hans liv.

 

Vi låg kvar i 5 dygn och de har varit en smärtfylld resa...

Men det är inget i jämfört om vi skulle förloraT honom.

En viss sorg att de blev som det blev men huvudsaken är att Isac mår bra och finns här hos oss.

Vår älskade lilla prins <3