Idag saknar jag dig så hjärtat blöder,kan inte riktigt acceptera att du är borta. Jag har så mycket att berätta...Så mycket jag vill säga dig. Minnena av dig börjar blekna,jag får leta långt inne för att kunna minnas din röst. Jag ska inte säga att jag inte vill leva utan dig men de är väldigt tomt. Jag kunde leva vidare,något jag inte trodde.Men saknaden blir inte lättare. Tomrummet som du lämnade fylls inte igen... Du som var mitt allt?!Rycktes bort...Bisarrt att minnas,den sista tiden med dig.Hur man vakade över ditt sista andetag och när den tiden kom,så fylldes man med panik.Förlåt för att jag skrek..förlåt för att jag bad dig stanna....Jag ville inte att du skulle lida men jag vill a dig i livet. De är så tomt utan dig Mormor...